Art Inside Out
Nuvarande språksv
en

Antologin ”Ur varje gräns växer en annan” trycktes i anslutning till residenset och bifogades som bilaga till Provins nr 3/2017. Alla residenspoeter bidrog med varsin del till kollektivdikten som löper på högersidorna.

Insprängt i antologin finns tre viktdikter som skrevs gemensamt av två eller tre poeter. Den som började skriva visade endast sin sista rad för den som sedan skulle ta vid, som i sin tur visade endast sin sista rad för den som skulle fortsätta. Utöver det finns ett antal olika texter på vänstersidorna: Jun Feng/ Jimbuts översättningar av tre av de andra poeternas dikter till kinesiska, svarsdikter som några av poe­terna skrev till de andras poeternas dikter, samt tre apokryfiska verser till ”Nordmannen”, även känd som ”Mellom bakkar og berg”, av Ivar Aasen. Sången sjungs bland annat på den norska nationaldagen den 17 maj.

Ur varje gräns växer en annan

Minibussen rör sig tungt över gruset, gräset, fram till parkeringen. Det är en hyrbil, ett prisvärt alternativ där ingen ngrat på säkerhet eller service. Det är en minibuss.

Vi ryms inte i en vanlig personbil. Hela poetgruppen ryms inte i en bil. Är vi en poet­ grupp? Bakdörrarna är tröga. Vänligen använd säkerhetsbälte. Så kör vi ut längs den smala vägen. Bilradion spelar musik. Sedan prat. Gruset rasslar under fordonet. Så smala vägarna är här, ska det vara så – kan vägar vara så här smala?

Går vilse i detaljerna. Förlorar helhetsbilden. I hastighet blir punkten en linje.

Vi kommer fram. Ett hembygdsmuseum är ett hembygdsmuseum. Det fanns ett i byn som låg sju kilometer från byn där jag växte upp. Jag har inga andra minnen av den andra byn, än minnen av hembygdsmuseet. Nej, fel. Jag har ett minne av en fotbollsmatch när jag var tio år. Det var stridigheter mellan byarna sedan sekler tillbaka i tiden, vi hatade varandra trots att vi inte kände varandra. Sparkade varandra lite extra på benen.

Unnaryds hembygdspark, det är här vi är. Bonadsmuseet är en utsmyckad betongbunker. Ytterväggar och tak nns till för syns skull. Ingenting yttre kan skada de gamla målningar­ na. Vi bjuds på ka. Vi tar med oss kopparna in i utställningsrummet. Får man verkligen göra så? Vänligen rör inte föremålen. Vi är de enda som kan skada boningarna. Om vi spiller kaffe gör vi skada. Bonaderna är gamla. Det nns nya också. Alla byar har varsin. I vissa byar hatar invånarna varandra och invånare i andra byar. Det är så överallt på jorden.

Med kroppen upplever jag kroppen. Också skogar som ser naturliga ut är planerade och planterade.

Bakom staketet, bakom museibyggnaderna, finns en återvinningsstation. Ett angränsar alltid till ett annat. Det är alltid svårt att förutspå var gränsen ligger och vad som angränsar till vad – gränsen mellan det som är fornfynd och det som inte är det. Vad kan återvinnas och vad kan inte återvinnas?

Bonaderna. Färgerna. Blanda hälften ägg i färgen. Bara gulan. Inte vitan, det vita i färgen kommer inte från ägget. Ägget kommer från hönan.

Endast inledande sidan är publicerad i AIO Journal.
Klicka på bilden nedan för att läsa antologin i sin helhet.

This site is registered on wpml.org as a development site. Switch to a production site key to remove this banner.