Friktion
Residensets processledare, Cecilia Gelin i konversation med residenskonstnären Henna-Riikka Halonen.
———————————— den 20 maj 2019 ————————————
Cecilia Gelin: Du är bland annat intresserad av friktion. Varför och hur har friktion blivit ditt konstnärliga fokus och din metod?
Henna-Riikka Halonen: Jag arbetar med film, performance, text och installation som syftar till att öppna upp för att föreställa sig och uppleva den värld vi lever i på nytt. För mig är friktion användbart eftersom det öppnar upp nya världar i världar eller system i system och tillåter oss att föreställa oss nya sätt att vara på och göra saker.
På senare år har jag undersökt vad vi skulle kunna kalla styrda former av deltagande. Genom att arbeta med både amatörer och professionella skådespelare har jag utformat scenarier eller situationer där skillnaden mellan det individuella och våra “roller” blir synlig. Den hierarkiska relationen mellan samhälle, konstnär och deltagare kan då betonas eller ifrågasätts. Att göra arbeten som har en socio/politisk dimension, som ofta utgår från communities och olika sammanhang, har fått mig att ifrågasätta hur forskningsbaserad konst kan undersöka sina egna begränsningar och parametrar?
Jag är särskilt intresserad av ögonblick av kollaps och friktion där en möter begränsningarna i rum eller språk. Det kan också handla om social friktion mellan människor, något som jag tror är grundläggande för både mänskliga interaktioner och politik och därför bör adresseras, särskilt eftersom vi lever i ett generellt ganska koncensus drivet samhälle. Jag menar inte den antagonistiska typen av friktion som är mot något, istället vill jag omfamna ett sätt att arbeta på som finner oenigheter eller friktion produktivt och använder det som ett sätt att röra sig framåt.
En ska inte glömma den estetiska dimensionen av konstverket, det leder till en annan fråga som är viktig för mig: Hur hanteras friktioner på en estetisk nivå, under arbetets process och vid visningen av arbetet? Hur tar vi tillvara de estetiska kvaliteterna som tvekan, det icke diskursiva, det intuitiva och samexistensen av motsägelsefulla element och betydelser av konstverk, som tillåter en mångfald av tolkningar som rör sig från det poetiska och intima till det personliga och universella?
———————————— den 23 juni 2019 ————————————
Cecilia Gelin: Vad är din uppfattning av och reflektion kring egenomsorg nu efter att ha varit i Varberg under sex veckor och själv upplevt kurorten och funderat över egenomsorg? – I förhållande till din research och ditt eget konstnärliga arbete och i jämförelse med vad du tänkte när du sökte till residenset
Henna-Riikka Halonen: Jag är fortfarande intresserad av egenomsorg som en radikal handling och jag har under residenset blivit mer egensinnig och självmedveten som utgångspunkt för att skapa nya roller utanför de vi är vana vid och nya sätt att vara på. Under residenset har jag tänkt alltmer på vad som krävs av oss som individer och som communities för att få höra till eller uppfylla särskilda samhälleliga krav. Det verkar väldigt svårt för oss att kliva ut ur dessa roller. Vi ska heller inte förbise den roll som sociala medier spelar i detta. Jag reflekterar utifrån min roll som konstnär; vad förväntas av oss och vad bidrar vi med till samhället som helhet, hur rör vi oss framåt och vad gör vi nu? Att finna nya sätt att agera på kan ses som en integrerad del av egenomsorgen, som ett sätt att vägra kategoriseringar och som ett sätt att utmana sig själv. Under residenset har jag också upptäckt betydelsen av lek. Att leka är ett intressant sätt att överskrida kategoriseringar och utmana gränser, om de så är individuella, samhälleliga eller språkliga.