Den fertila halvmånen: Ta säden dit man kommer

Det var en gång en genetisk mutation som fick gräsets mogna frön att sitta kvar i sina ax istället för att trilla ner på marken. För ca 9000 år sedan såg människor fördelarna med detta och började samla, så, skörda och lagra gräsfrön. Där och då uppstod en rad problem och möjligheter kopplade till framförhållning såsom beskattning, bofasthet, ångest och knäckebröd.

Kropp, gräs, bröd, säd och samhälle – hur hänger allt ihop? 90% av Hallands ekonomiska omsättning äger rum mellan E6:an och havet. På andra sidan motorvägen växer annat, till exempel solceller. Under mitt Art Inside Out-residens har jag ritat ut Hallands egen fertila halvmåne längs Laholmsbuktens sandfärgade kustlinje och sedan Crescent-cyklat från Båstad till Laxvik, ätit platt och väljäst limpa, badat fötterna i ett kvarnfall och känt doften av nymalet mjöl.

I juni byggde jag ett tvåradigt kornax av bruna papperspåsar, vetestärkelse och vass i min ateljé i Stockholm. I augusti tog jag med säden till Halmstad för att i Papphammars anda gå över väg 15 utan underbyxor. Moderna spannmålssorter har korta strån vilket gör att svampsporer som tidigare hållit sig nere vid jorden lätt får fäste i axet. Då måste man bespruta med svampgift eller hoppas på torrt och blåsigt väder.

I Steninge kyrka är kornen och spröten fortfarande gröna. Jag blandar tre glas röd hallonsaft – ett till mig, ett till säden och ett till dig. I takt med att eftermiddagssolen letar sig längre och längre in i tegelmagasinet i Oskarström målar jag säden mogen med tjock gul linoljefärg. Dagen när vi ska filma på stranden öser regnet ner. Om man skördar i blött väder blir mjölet svagt eftersom gro-enzymerna redan aktiverats. Är det soligt blir mjölet starkt och falltalet högt. Det klarnar upp till kvällen och jag bär mitt ax över sanddynorna, ner till havet. Vattnet är brunfärgat eftersom Lagan har sitt utlopp här.