Beach findings and sea creatures

Tankar om processer, professioner och praktiker som formar offentliga rum

Jag har undervisat i många år på Konstfack i en kurs, Going Public, som handlar om hur man som konstnär, konsthantverkare och designer kan verka i en offentlig kontext. Här möts de tre disciplinerna som finns på skolan och man ser hur respektive fält arbetar och tänker. Det är viktigt, för det odlas olika kulturer inom de olika institutionerna. Det finns flera sätt att tänka på, men framförallt handlar det om vad de olika praktikerna har för inriktning. När man arbetar parallellt eller tillsammans utvecklar och korsas professionerna. Det är bra. Förhoppningsvis påverkar det det framtida arbetet. En tydlig tendens idag bland unga konstnärer, konsthantverkare och designers under utbildning och som är intresserade av ett offentligt sammanhang, är en vilja att inta en antihierarkisk och diskuterande hållning, kanske som motpol till de stora övergripande planerna där ekonomi och strategi är starka drivkrafter. Man vill vara delaktig och inte bara låta de aktörer som vanligtvis hanterar och planerar vår värld bestämma hur den ska se ut. Man vill ta ansvar för det som händer i vår samtid. Mindre ingrepp, mindre gester och att se de behov som uppstår när människor samlas är föremål för tankar och åtgärder. En slags omsorg om det vardagliga eller att det finns möjlighet att upptäcka saker som inte bara har med estetik och funktion att göra, där platsens minne och historia är av betydelse. Det finns ett behov av att påvisa ett annat perspektiv på staden, man vill belysa lager och nivåer som utgår från den mänskliga aktiviteten. Vad som är bra är att det finns ett intresse bland dem som utbildar sig idag av detta andra rum och att man vill delta i ett samtal som pågår.

Ett samhälle har, överallt och i historien, använt sig av offentlig konst för sina syften. Behoven av konsten har dock förändrats över tid. Enkelt beskrivet har en förskjutning i perspektiv skett, från att via sina monument hylla tidens makthavare till att var god och bildande för arbetarklassen. Vad är argumentet för konst i det offentliga rummet idag? Beroende på vem du frågar, konstnären, beställaren eller allmänheten får du säkert olika svar. Till skillnad från konsten generellt bygger den offentliga konsten på en överenskommelse mellan olika parter. Det gör den intressant. Det vi ser, när vi tittar på offentlig konst, är ett resultat av vad som är möjligt här och nu. Vi ser också vad ett samhälle har för förväntningar på vad offentlig konst ska vara. Därför är bedömningen av den konstnärliga satsningen absolut avhängig sin kontext. Konstnärens yrke står inte i relation till vad någon annan säger sig vara i behov av, utan det är konstnären själv som definierar vad konstnärskapet ska handla om. I konstnärsrollen odlas ett tänkande och en kultur om ett utanförskap. Man kan tala om en slags frihet, där tänkandet och görandet är frikopplat från allting annat än sin egen association, sin egen värld utan krav på sammanhang, där man tar sig rätten att göra vad man vill. Det är den konstnärliga grundinställningen. Att den ser ut som den gör handlar om att man en gång i tiden tog bort intresset för mottagaren, koncentrationen på det konstnärliga verket räckte…

Text: Beatrice Hansson

För att läsa texten i sin helhet eller utforska Byggstudios gestaltningskoncept för framtida lekmiljöer i Falkenberg, bestående av intervjuer, skisser, modeller och prototyper – vänligen följ länken nedan:  

Beach Findings and Sea Creatures