Där finns också något som klingar hoppfullt och drömskt

19 oktober 2020 

Petra Johansson: Som kompositör och ljudkonstnär är fältinspelningar en av dina metoder, hur låter Hylte nu när du ser tillbaka på din tid och ditt arbete på platsen?

Johan Lundberg: Platsen har påverkat mitt kompositionsarbete och tagit plats i musiken på fler sätt än enbart ett bokstavligt ljudande. Förutom att man kan höra inspelningar av brus från Bosgårdsfallet och lantbruksmaterial i Femsjö som agerar slagverk, finns det också ett annat lager av indirekt inflytande. Det är intressant hur omgivningen kan inspirera nya slags idéer och för min egen del även ge upphov till nya former av arbetsmetoder och tillvägagångssätt som jag inte använt mig av tidigare i mitt kompositionsarbete. Hyltes ”soundtrack” låter för mig lite vemodigt med ett visst mått av mystik, men där finns också något som klingar hoppfullt och drömskt.

PJ: Under residensets avslutande vecka framförde du konserter i Unnaryd, Hyltebruk och Rydö där du också spelade på den tramporgel som du återkommit till under residenset. Hur skulle du beskriva dina spelningar? 

JL: Det var fantastiskt att dela med mig av processen och spela på så vitt skilda platser i väldigt olika slags rum. En lada i Unnaryds hembygdspark, en märklig bar i källaren på Forum i Hyltebruk och det gamla missionshuset i Rydö. Även fast jag utgick ifrån nästintill identiskt musikaliskt råmaterial under de tre kvällarna tycker jag att varje konsert i sig en blev en unik upplevelse, mycket på grund av att lokalerna har en så säregen och personlig atmosfär. Även här upplever jag att omgivningen, den fysiska platsen och rummets kvalitéer spelar en stor roll i framförandet. Rummet i sig blir som en medspelare i en musikalisk dialog som gör sig särskilt påmind när man framträder solo.

PJ: Vad händer nu med materialet?  

JL: Arbetet under residenset har genererat massvis med material och det är en lyx att ha fått tid till att jobba med dessa processer under en så fokuserad period. En hel del av det klingande materialet kommer ju att fortleva inom ramarna för Alexanders film, vilket känns väldigt kul! Ljudet som Anna använde sig av i sin föreställning kommer också att leva vidare på platsen, i form av en installation tillsammans med ”utfyllnadsmolnet” på Forum i Hyltebruk.

Vad gäller resterande material har jag olika uppslag på hur jag vill att det ska användas. Det är speciellt en längre sammanhängande inspelning från en dag under presentationsveckan i Unnaryd som jag tycker särskilt mycket om. Den kom till under en av repetitionerna då jag förberedde inför konserterna och jag tycker att den på något vis sammanfattar hela arbetsprocessen och ramar in residensets undersökningar på ett fint sätt. Jag överväger olika alternativ för utgivning och har fastnat lite för att ge ut denna session i kassettformat, hur det blir med den saken får framtiden utvisa.

PJ: Vad bär du med dig från residenset Platsen mellan människor i Hylte hösten 2020? 

JL: Jag tar med mig en massa fina erfarenheter, minnen och ny kunskap. Kunskap om en för mig ny plats och dess befolkning, men också nya perspektiv som har berikat min egen praktik och givit mig uppslag för hur jag vill fortsätta jobba med min konst framöver. 
Alla de berättelser och levnadsöden som vi har fått ta del av under vår tid i Hylte är något som jag kommer att reflektera över under lång tid. Det är spännande att tänka på hur mycket man kan få ut av att zooma in och undersöka en plats under lupp, det finns så mycket som gömmer sig under ytan bara man har lite tålamod.

Jag har även lärt mig massvis om rent geografiskt förankrade sägner, berättelser och mycket om den lokala historien. Men det som kanske har varit mest lärorikt var att spendera en koncentrerad tid med mitt konstnärskap i möte med två andra konstnärer och deras respektive discipliner. Att möta Anna och Alexander och följa deras arbetsprocesser och metoder har varit otroligt givande! De olika perspektiven och erfarenheterna vi tog med oss till platsen blev som en kreativ smältdegel som jag tror var väldigt viktig för hur hela projektet senare tog sin form.

31 augusti 2020

Petra Johansson: Hej Johan, Carl Petter Lindblom är en lokal folkmusiker du lånat noter från till en av dina kompositioner, berätta hur har du arbetat?

Johan Lundberg: Det kändes som en fin metod att använda sig av musik från platsen för att få en konkret ingång i en lokalt inramat musikaliskt universum. Carl Petter Lindblom föddes 1843 i Långaryd och var soldat och skräddare till yrket. I Växjö 1913, vid 70 års ålder, så blev han smålandsmästare på fiol. Via Bertil Holmén i Nissaryd så kom jag över noter på tre av hans låtar. En mazurka, en polka och en vals. Dessa noter skrev jag ner i ett notskrivningsprogram och omvandlade sedan till MIDI-information som i sin tur överfördes till min modulära synth via CV. Väl inne i denna miljö så vred och vände jag på Lindbloms tonserier, provade olika ljudkällor, tempon och effekter. Jag fastnade särskilt för en version av valsen med ett överdrivet långsamt tempo i två lager, där det andra lagret spelades upp hälften så snabbt och en oktav ner. Under detta ligger även en bordunton som jag fick fram genom att ”frysa” en mikrosekund av samma ljudkälla. Inuti ett färdigt spår efter denna behandling, tillsammans med andra ljud, så kan det nog bli svårt att höra den ursprungliga valsmelodin men jag gillar tanken på att DNA:t från platsen finns där inne i hjärtat av kompositionen.

PJ: Jag vet att du spelat på tramporgeln i Rydöbruks missionskyrka, kommer du att återkomma till den platsen och instrumentet?

JL: Jag hade en fantastisk eftermiddag tillsammans med orgeln i missionskyrkan då jag experimenterade med olika mikrofonplaceringar och orgelns olika stämmor/register. Ett dussintal improvisationer hann jag med och jag fastnade för ett par av dessa som jag planerar att gå vidare med och redigera framöver. Jag har även bestämt mig för att återvända till missionshuset för att spela in ett stycke för fyra stämmor som jag skrev under våren. Ett långsamt utvecklande kanon som börjar lågmält och sakta växer i intensitet då fler stämmor läggs till för att sedan återgå igen till en ensamt klingande stämma. Det var ursprungligen tänkt att spelas av fyra olika blåsinstrument men jag är väldigt intresserad av hur det skulle te sig om man istället skulle spela in de fyra stämmorna på orgeln var för sig och sedan sammanfoga dem till en enhetlig ”blåssektion” .

PJ: Är det något möte i Hylte som har haft särskild betydelse för dig

JL: Under den första veckan i kommunen så fick vi möta så många intressanta människor och ta del av en uppsjö av historier om platserna och olika lokalt förankrade företeelser. Bland de personer vi mött så måste jag lyfta upp Lennart Hildingsson som har varit otroligt hjälpsam, generös och en inspirerande vägvisare och handledare. Det är beundransvärt vilket idogt arbete han gör runt om i bygden och han har visat stort intresse för oss residensdeltagare. Han har agerat dörröppnare för oss på många sätt och möjliggör många av de nya kopplingar som växer fram mellan oss och platsens människor, historia och nutid.

25 mars 2020

Petra Johansson: Hej Johan Lundberg. I måndags skulle residenset Platsen mellan människor i Hylte kommun ha startat och du skulle ha varit här. Men på grund av covid-19 behöver vi skjuta på startdatum för residenset. Hur föreställer du dig Hylte från distans?

Johan Lundberg: Jag föreställer mig Hylte som en vacker plats där naturen har en tydlig och stark närvaro. En ganska anspråkslös bygd där många gömda skatter finns till förfogande för den som envetet vill gå på jakt efter dessa. I min fantasi så är levnadstempot något nedskruvat och yttre stimulans begränsas till ett dovt muller. Det ger upphov till ett fokuserat inre lugn från vilket vilande idéer tillåts bubbla upp till ytan.

PJ: Jag har tröstat mig med att lyssna på dina låtar som redan finns publicerade i AIO Journal. Hur skulle du själv beskriva dina kompositioner ”Improvisation 1” (Submerge, 2019) och ”Riv” (Flourish/ Depart, 2019)?

JL: ”Improvisation 1” är i grunden ett kollektivt improviserat stycke tillsammans med Ellen Pettersson (trumpet, elektronik) och Mario Ochoa (slagverk, elektronik). Vi har jobbat ihop under en längre tid med att genom fri improvisation bygga enhetliga ljudkollage med elektroakustiska medel.
”Riv” är ett till synes enkelt, men harmoniskt och melodiskt ambivalent stycke från mitt första fullängdsalbum. Ensemblen i fråga tillåts mycket frihet inom kompositionens ramar. Tonvikt ligger på stor personlig tolkning av notbilden och formspråket, dvs hur musikerna väljer att röra sig från början till slutet av stycket. Improvisation, frihet under ansvar och öppna kompositioner likt denna är grundbultar i min konstnärliga process.

PJ: Som kompositör och ljudkonstnär är fältinspelningar en av dina metoder, hur låter covid-19?

JL: Situationen som vi i nuläget befinner oss i frammanar mycket oljud genom övermättade informationskanaler och en utbredd och molande panik som lågfrekvent mullrar i det kollektiva undermedvetandet. Men också en ekande, ihålig ödslighet från tomma gator och torg dit människor inte vågar sig. Stora rörelser i känslospektra och plötsliga språng i dynamiken över en djup bordun tonsätter en något dystopisk framtidsvision som tycks suddig för oss alla.

PJ: Residenset intresserar sig för sagor, myter och berättelser i äldre tid och i nutid. Har du någon favorit saga eller myt?

JL: Jag har nog ingen favorit men jag förundras ständigt över människans förmåga att finna enighet och en känsla av samhörighet kring mytologiska eller litterära idéer och koncept. Berättelserna har kapacitet till att bli större än livet självt och det är inte omöjligt att, om man vill, bygga sina värderingar eller till och med sin uppfattning om verkligheten utifrån dessa. Det intresserar mig att reflektera kring hur myter och sagor genom tiden kan transformeras och uttrycka sig på ett sådant sätt i folktro, livsåskådningar eller ideologier.