Sandsångaren

Det är där vi står just nu. Vad väljer vi att göra i väntan på att klimat och våra levnadsförhållanden förändras? Vad väntar vi på? Varför väntar vi? Hur kan vi hitta styrka och energi för att börja agera? Det ligger på oss att använda detta mellanrum för att hitta ett sätt att vara människa i samspel med planeten, i stället för att fortsätta kämpa mot den.

Platsen jag valt som utgångspunkt för residenset är ett exempel på århundraden av kamp mot naturen och i viss mån mot förändring. Hökafältet är ett naturreservat som består av sanddyner, mer eller mindre synliga. Sanddynerna är en typ av natur som stadigt minskar i Sverige. Minskningen sker på grund av att de växer igen, antingen som en medveten åtgärd av människan för att stoppa flygsand, eller på grund av klimatförändringar. Exploatering är en annan anledning till att de här miljöerna försvinner. Sanden och sanddynerna är platser för ett enormt rikt växt- och djurliv men när du vandrar på sanddynerna kan det vara svårt att se denna artrikedom. Du ser kanske sand och strandgräs men det gömmer sig så mycket mer där i sanden. Sanddynerna är också en föränderlig och stundtals ogästvänlig plats. Under en storm har jag upplevt hur dynerna på bara några timmar intar nya former eller försvinner helt och hållet. Att vistas i sanddynerna under en storm är som att ställa sig i ett blästringsskåp. Sanden piskar i ansiktet och letar sig in i ögon, näsa och mun. Sanden tar sig in överallt. Jag önskar att jag kunde spela in det gnisslande ljudet av sanden mellan tänderna men inspelningsapparaten fylldes även den av sand och slutade fungera. Dessa erfarenheter väcker frågor kring att leva i en föränderlig och hård värld. Vissa arter (andra dör ut eller flyttar på sig) kan anpassa sig och följa de förutsättningar som finns på en plats. Förändring och oförutsägbarhet är inte nödvändigtvis ett problem. Något som för människan är ett otänkbart tillstånd skulle över tid för en annan art kunna vändas till att vara en fördel.

Det var i de här sanddynerna som idén om en Sandsångare började ta form. Sandsångaren blev ett verktyg för att spekulera kring följsamhet, motståndskraft, tacksamhet och beslutsamhet. Genom Sandsångarens ögon tittar jag på sanden och tiden som går hand i hand och ljudet av berg som blir till sand. Det är oändliga tidsperspektiv som inte går att omforma till greppbara fakta. Men som jag ändå på något sätt tycker mig höra där bland dynerna. Vad är det för ljud och hur delar jag dem med andra?

Var kommer all sanden från och vart är den på väg? Sanden på Hökafältet kommer mestadels från en bergskedja som sträckte sig från Norge ner mot Storbritannien för 400 miljoner år sedan. Genom mekaniska och kemiska processer bryts berget ned. Ett utdraget förlopp som kan ta tusentals år. Vatten, vind och kyla tär enträget på bergets stenhårda yta och lyckas skapa sanden som är en förutsättning för att miljön här ser ut som den gör. Människan har under alla tider använt sand som byggmaterial och näst efter luft och vatten är sand det material vi förbrukar mest, bland annat i bygg-, glas- och betongindustrin. Vi ser tydliga tecken på att sand börjar bli en bristvara. Det stora utnyttjandet får såklart konsekvenser. Hur låter de här sandkrävande aktiviteterna som pågår runt om i världen? Hur låter det när sandmaffian i Indien bryter mot lagar och mänskliga rättigheter i jakten på sandresurser? Hur låter det på havsbotten efter att vi skrapat bort det sandiga toppskiktet, en plats viktig för marina växter och djur? Är det ett öronbedövande väsen eller total tystnad?

”We experience nature mostly as sights, sounds, smells, touch, and tastes- as a medley of sensations that play upon us in complex ways. But we do not organize education the way we sense the world. If we did, we would have Departments of Sky, Landscape, Water, Wind, Sounds, Time, Seashores, Swamps, Rivers, Dirt, Trees, Animals and perhaps one of Ecstasy…”

Ecological Literacy, David W. Orr, 1992

Sandsångaren är också en lyssnare och bidrar till att lyfta lyssnandets praktik. Vi måste lyssna till vår omvärld för att skapa mer kunskap och förståelse. Vi kan bli mer ekologiskt känsliga och uppleva växter, djur och den miljö de lever i med alla våra sinnen. Att lyssna är att lära oss förstå små som stora skiftningar men också att uppmärksamma när något stannar upp, tystnar och slutar fungera. Jag tänker också att Sandsångaren genom sina sånger hjälper oss att förstå och försonas med oss själva. Får oss att inse att vi är en del av planeten. I antropocen har vi människor fått för oss att vi står över allt annat liv och att vi med teknologi kan kontrollera planeten. Denna föreställning har gjort att vi idag påverkar alla ekologiska system, ofta med följder som vi inte kan förutse. Tveklöst är tanken om att kontrollera planeten lockande. Den tilltalar vår fascination för nya hjälpmedel och tekniker, datorer, knappar och rattar. Men jordens komplexitet och dess livssystem kan aldrig kontrolleras på ett riskfritt sätt. Istället måste vi skapa förståelse för förändring och lära oss att leva med planeten på ett följsamt sätt där vi inte alltid har kontroll.

”What might be manageable, however, is us: human desires, economies, politics, and communities. But our attention is caught by those things that avoid the hard choice as implied by politics, morality, ethics and common sense. It makes far better sense to reshape ourselves to fit a finite planet than to attempt to shape the planet to fit our infinite wants.”

Earth in mind, David W. Orr, 2004

Residenset Mellan Regnen är över men Sandsångarens sånger fortsätter att ljuda över Hökafältet. Det är sånger som vittnar om väldiga krafter, fantastisk skönhet, saknad och rädslor för vad som kommer härnäst. Men det är också sånger om beslutsamhet, nyvunnen kunskap och försoning. Mellan regnen samlar vi krafterna inför nästa storm.