Jag letar efter det som inte finns

Utgångspunkten för vårt arbete är ån Lagan, där flodpärlmusslan är på väg att försvinna och där lax och öring inte längre kan vandra uppströms på grund av de många vattenkraftverk som idag reglerar flödet.

I verket Jag letar efter det som inte finns, som består av teckning, videoverk och material insamlat från Lagan, gör vi en resa längs med Lagan – från mynningen vid Kattegatt till källan söder om Jönköping. Tillsammans följer vi vattnets rörelse genom landskap som präglats av naturens långsamhet, men också av människans ingrepp. På vägen passerar vi dammar och kraftverk som stoppar fiskens vandring och förändrar ekosystem i grunden.

Med Lagan som geografisk och symbolisk ådra, ser vi på de sårbara ekologiska kretslopp som hotas av reglering, industriella behov och förlusten av biologisk mångfald. I ett av videoverken möter vi Per Ingvarsson, vatteningenjör och engagerad restauratör av vattenekosystem. Han berättar om ett hotat livsrum, men också om ett motstånd – en vilja att förstå och skydda. De flodpärlmusslor som ännu finns kvar i Lagan är alla över 100 år gamla. Tillsammans med dem riskerar kunskapen om deras miljö att försvinna. Genom Ingvarssons berättelse lyfter verket frågor om tid, ansvar och vad det innebär att vårda en plats.

Jag letar efter det som inte finns blir ett försök att lyssna – på vattnet, landskapet, historien och framtiden.

Verket Jag letar efter det som inte finns är producerat med stöd från Region Halland.