Tid kör
Av
Eleni KammaI utforskningen av egenomsorg och tiden som vävs in i den, framträder ett nytt sätt att närma sig både det individuella och det kollektiva. Genom att samla tankar kring förflutenhet och framtid i Varberg 2019, ledde processen till skapandet av ”Time Choir” – ett spel som bjuder in deltagare att tillsammans utforska och forma en gemensam läsning av texten. Genom att blanda individuella röster till en kollektiv klang, strävar spelet efter att både utmana och omfamna den demokratiska naturen hos gemensam utforskning och uttryck.
Vad betyder tiden när en ägnar sig åt egenomsorg? Hur påverkar den oss individuellt och för hur ett samhälle skapas? När jag transkriberade och lyssnade på intervjuer och diskussioner från Varberg i maj och juni 2019, lade jag märke till hur stor betoning och oro som ägnades åt hur vi tänker på det förgångna i förhållande till framtiden. Jag samlade de uttryck, meningar och ord som var relevanta för frågan om tid. Sedan bjöd jag in den nederländska poeten och författaren Tina Van Baren att möblera om, redigera och omstrukturera de uttryck, meningar och ord utifrån hur många som behövs för att texten skulle flyta som vatten.
Den omarbetade texten blev utgångspunkten för ett nytt spel: Time Choir. Reglerna är enkla: Deltagare bjuds in till att experimentera fram en gemensam läsning av texten. Det finns lika många möjligheter som deltagare, multiplicerade med var och ens förmåga att uttala och kombinera sina artikuleranden i en kollektiv läsgrupp.
Varje försök att skapa en kör omfattar denna spänning mellan det vokala uttrycket av individuella kroppar och artikulationen av den kollektiva kroppen som inkluderar allas kroppar unisont, samtidigt. Traditionellt är målet att skapa en harmonisk helhet. Genom Time Choir försökte jag utveckla en arbetsmetod för att utöva parrhesia (modet att säga sin mening) genom en demokratisk process, där andra kan komma in och påverka det som praktiseras.
Time Choir (2019) involverar ett visst sätt att använda kroppar: deltagarna kanske skrattar, nickar, tar sig tid för att komma samman, de bokstavligen gestaltar texten. De är fria att förhandla och slutligen samutveckla textens rytm, tid och regler, i en kollektiv förståelse av hur texten ska läsas.
