Om Sonic signalling in reverse

Vårt förhållande till allmänna och privata ljudutrymmen har blivit fullständigt förvirrat. Vi har lämnats oförmögna att bemöta, eller känna igen, de kritiska ljudomfång som vi i vårt lyssnande historiskt sett har förlitat oss på för att förstå vår omvärld. Nya provokationer kräver att vi erkänner mediets häpnadsväckande kraft, ljud kan användas och missbrukas i skadligt syfte.

Upplevelsen av ljud innefattar musik, ljud och oljud, ljud skiftar betydelse och är samtidigt beroende av varandra för att skapa ljuderfarenheter. ljud erbjuder också möjligheten att skapa en känsla av gemenskap. Ordet gemenskap indikerar en samhörighet, men att höra till kan också innebära att andra ute sluts, och ett uteslutande leder till segregation.

När jag undersöker exempel på fientlig rassegregering i spåren av radikala nationalister och nynazistiska grupperingar i Sverige framgår det med skrämmande tydlighet att de har etablerat komplexa strategier för kommunikation av ljud som främjar en hotfull och rasistisk retorik. De har kidnappat symbolik som vi annars känner igen från liberala aktivister och proteströrelser.

Har radikala nationalister genom Ljud lyckats normalisera hat och fientlighet i ett öppet samhälle?

När jag lyssnade igenom materialet jag samlat in fann jag en låt som var inspirerad av reggae, men med en antagonistisk och uttryckligt rasistisk text. Diskrepansen orsakade en starkt känslomässig och extrem konflikt i mig. Genom att sofistikerat utnyttja vår instinktiva öppenhet för ”ljudsignalering” korrumperar och rensas ljudet på dess ursprungliga betydelse och förlamar samtidigt den ursprungliga politiska och känslomässiga innebörden.

Jag menar inte att jag har nått fram till en definitiv slutsats i uppgiften jag gav mig själv, men arbetet har definitivt pekat ut en forskningsinriktning som jag kommer att ägna tid åt i framtiden.

Jag erkänner också att jag överväldigats av informationen och alla potentiella frågeställningar. Det finns mycket mer att reda ut än vad som ryms i den här texten.

***

Ljud är ett flyktigt material, en kvalitet som förför och charmar, men som också kan orsaka konflikt och skada. En oförenlig dubbelhet som betonar ljudupplevelsens betydelse och logik.

I Musikens hat (1994) menar Pascal Quignard att den västerländske mannen lämnat en sorts ljudförorening efter sig i världen via ljud från krigsmaskiner, vapen, utvinning och exploatering av folk och natur. Om tysta maskiner hade varit den industrialiserade världens mål hade industrialiseringens framgångar kanske inte varit så genomgripande. ljud kan snabbt mobiliseras för att skapa fruktan.

raketer
missiler
gruvarbete
borrande

I den moderna teknologins ljudande logik, genom maskiner, transport, krigföring, gruvarbete och fabriker, uttrycks en önskan om att monopolisera och dominera för att utöva och uppnå makt. Detta har skett ”under ljudets radar”, för att undgå upptäckt.

Det hindrar vår förmåga att lyssna.

En dyster omstöpning av ljudens kraft är beroende av nya tysta mekanismer, förklädda som moderna mänskliga framsteg. Möjligen också som en förvriden nostalgisk längtan efter en tid då människans och naturens ljudande identiteter var ömsesidigt beroende av varandra. att blicka tillbaka mot en konstruerad idé om naturen är också något som är starkt kopplat till det nationalistiska projektet och den ideologiska konstruktionen av en svensk identitet. Sveriges förflutna framställs som ett tryggt gemensamt samhälle med en homogen befolkning – det traditionella livet och den goda kärleken till naturen blir symboler för nationell gemenskap.

Jag vill stanna upp vid begreppet imperialism, en önskan om att utvidga sitt imperium, eller sin ideologi, till andra delar av världen. Under århundraden har Europa och Nordamerika ritat upp ett flertal planer för att dominera och trycka tillbaka andra kulturella system. Att dominera ljudbilden har varit ett medel för att uppnå planerna och här bidrar sådant som språk, resor, maskineri, religion, pedagogik, politik, social etikett och underhållning.

Det är med den utgångspunkten jag vill beskriva hur ett nutida förkroppsligande av den historiska imperialismens psykologi har bidragit till den radikala nationalistiska agendan. Genom att använda och plundra det kulturella arvet hos migrantgrupper främjas den egna politiska kampen, trots att det är de kulturerna man egentligen önskar utestänga. genom att lägga beslag på kulturellt relevanta ljud omformuleras och assimileras den vita nationalistiska identiteten, samtidigt som grupperingarna utnyttjar ett ouppmärksamt politiskt landskap i Sverige.

Den återvunna styrkan hos radikala högerpartier och populistiska rörelser är en av de mest signifikanta politiska förändringarna i västerländska demokratier de senaste årtiondena. Sverige utgjorde länge ett undantag, tills först Ny demokrati dök upp på 1990-talet och därefter Sverigedemokraterna 2010 valdes in i den svenska riksdagen med 5,7 procent av rösterna. Den röstandelen ökade till 12,9 procent i valet 2014 och idag vilar stödet i opinionsmätningarna på runt 20 procent.

Folkhemmet är ett poetiskt begrepp som användes första gången 1928 för att beskriva den svenska välfärdsstatens struktur. Det vävde in idéer om förtjänst och samhörighet med tillhörighet och svensk autenticitet. Ett på många sätt nationalistiskt projekt som grundlade social solidaritet men också homogenitet, i ett Sverige före de stora invandringsströmmarna. I dagens radikala nationalistiska retorik ställs 1950-talet och folkhemmets gyllene era mot de senaste 50 årens påstådda förfall. Ett förfall som sägs vara orsakat av globalism och internationalisering som stöttats av socialdemokrater och liberaler.

I artikeln ”Sverigedemokraterna och den etnonationalistiska retoriken, om förfall och svek” publicerad i tidskriften Sociologisk forskning (2017) menar Elgenius och Rydgren att dessa ideologier gör anspråk på autenticitet genom att hänvisa till historisk kontinuitet och etnisk homogenitet i tider av negativ förändring, kris och social tillbakagång. Sönderfallets retorik används för att konstruera en förfluten nationell storhet som används som förebild för det nutida politiska projektet.

Sverigedemokraterna menar att vänsterkrafter försvagat den svenska sammanhållningen genom en allt för generös invandring. Olof Palme, svensk statsminister (1969–1976 och 1982–1986), skrivs ofta fram som den främste skurken. Han anklagas för att ha fört ”en vild internationalisering” och ”en vansinnig invandringspolitik” i Sd:s offentliga tal. Den så kallade ”politiskt korrekta eliten”, socialister och liberaler, beskylls för att sedan 1970-talet ha tillåtit icke-europeisk invandring från ”etniskt avlägsna platser”. De har förstört landet genom att hörsamma mångkulturella värderingar och förorda medlemskap i EU, vilket i sin tur lett till att den svenska självständigheten gått förlorad.

I Lejonen från Norden, ljuden av den nya nordiska radikala nationalismen (2018) skriver antropologen Benjamin R Teitelbaum att den ”ärvda essensen” av svensk identitet och kultur för den samtida radikala nationalisten består av ett blandat västerländskt och europeiskt arv som har som intention att upprätta gränser mot icke-europeiska och muslimska länder.

Till skillnad från den traditionella taktiken om att distansera svensk identitet för att undvika att förorenas av icke-europeiska folk och kulturer, verkar det ha skett ett ideologiskt skifte bland radikala nordiska nationalistiska ungdomsgrupper. De har tagit till sig ett förvrängt resonemang för att formulera en framåtblickande nationalistisk position. En position som är kulturellt relevant och andas ungdomsrevolt. Det är ett projekt som fräckt och hänsynslöst imiterar och lägger beslag på migranters kultur och musik för att omformulera en vit nationalistisk identitet.

I ytterligare en artikel, “Rap, reggae, and white minoritization” (2017), identifierar Teitelbaum hur radikala vita nationalistiska grupper i Sverige utnyttjar svart musik som hiphop och reggae för sina egna rasistiska syften och vänder på deras kulturella signifikans. I tystnad och i form av medveten ljudsignalering har de skrivit över det ursprungliga uttrycket med sin fientliga version och därmed normaliserat sin egen rasistiska propaganda. genom att förklä och maskera den radikala nationalistiska ideologin och genom smart manipulering av media och IT-plattformar förgiftas vår förmåga att känna igen den fara som den här förskjutningen innebär.

”TÄNK”, den låt jag hänvisar till i början av den här texten, kommer från Nordisk ungdom, verksamma mellan åren 2010 och 2019. Låten släpptes 2010 i sociala medier (den verkar ha tagits bort i oktober 2021). Nordisk ungdom bildades av tidigare medlemmar i Nationaldemokraterna som i sin tur var en utbrytargrupp från Sverigedemokraterna. Låten är ingen isolerad incident. Andra radikala nationalistiska aktörer, som Juice / Zykloon boom, har också korrumperat kulturellt relevanta ljuduttryck genom att kombinera hiphop med främlingsfientlig lyrik. Nordisk ungdom menar att ”TÄNK” är nationalistisk reggae när den är som bäst.

Låten och dess publiceringsmönster utgör en komplex konstruktion av radikal nationalism. Den präglas av en strategisk intellektualisering som är både sofistikerad och obehaglig i sitt sätt att föra fram en fientlig och nationalistisk agenda.

Hur påverkar den här aktiva ljudstölden de grupper som historiskt sett har ägnat sig åt frigörelsens sånger, när de i sin tur försöker ta tillbaka ljudet för att fortsätta använda det för att mobilisera och protestera?

Ljud är en osynlig kod som måste annonsera sin närvaro. Ljud kan inte färdas i ett vakuum. Det är beroende av element som luft och vatten, och av våra öron, vårt huvud och våra kroppar för att transportera sig och bli hörbart. Kan ljud på det sättet antas vara en medbrottsling? Och, om mediet är våra öron, våra kroppar och våra sinnen, är vi då också medbrottslingar?

Till skillnad från synen kan hörseln inte stängas av genom något så enkelt som att fälla ner ögonlocken. Ljud kan inte göras otillgängligt genom en enkel önskan att dölja hörseln. Vi existerar inte i ett vakuum.

När jag funderar på den här processen inser jag att enda sättet att angripa konflikten är att närma sig den på det sätt som föreslås av antropologen Anna Lowenhaupt Tsing. Som en matsutakesvamp, där livets möjligheter reser sig ur förstörelsen. I boken The mushroom at the end of the world (2017) menar Tsing att det är nödvändigt att närma sig överlevnadens osäkerhet genom att konfrontera problemen.

”Osäkerheten är ett tillstånd av att erkänna vår sårbarhet inför andra. Vi behöver hjälp för att överleva, och hjälp kommer alltid i någon annans tjänst, med eller utan avsikt. Samarbete innebär arbete ovan skillnaderna, men det är inte de självständiga evolutionära spårens oskyldiga mångfald. Vår egen evolution har redan förorenats av våra tidigare möten med andra innan vi ens inleder något nytt samarbete, men ändå innefattas vi av ett projekt som kan skada oss. den mångfald som tillåter oss att ingå samarbeten vilar på historier av utplånande, imperialism och rester. Förorening leder till mångfald.”

Vilken sorts ”ljudsignalering” och betydelseskapande kan jag erbjuda som motbud, för att vända på en förorening som kommer ur ett ”förvrängt samarbete ovan skillnaderna”?

Jag tror inte att det är framkomligt att radera eller ignorera en fientlig retorik eller utnyttjandet av andra ljudande kulturer. För att överleva, eller genom överlevnad, föreslår jag att vi tillsammans utforskar möjligheten att neutralisera den avsiktliga skadan genom att desarmera den. Jag vill göra rasismens vapen värde- och meningslösa, via konfronterande samarbete. Den radikala nationalistiska retoriken kan dekonstrueras, berövas sin träffyta och de-kontamineras genom alternativa sätt att lyssna, höra, känna och uppleva. Genom radikalt bemötande och förorenande metoder. Jag vill använda abstrakta algoritmer för att producera desarmerande mekanismer och undergräva fientligheten.

I det här experimentet är jag beredd att möta den öppet rasistiska musiken och förnya ljudet, släpa ut sångtexten och dekonstruera orden. Genom en förvrängande algoritm desarmeras och omformuleras den fientlig avsikten. Orden återuppstår på andra sidan algoritmen med en ny ljudinnebörd som kan användas på nytt i ett utrymme fullt av öppna känslor och öppet lyssnande.

Omvänd ljudsignalering, ett experimentellt motdrag och ett radikalt samarbete.

Omvänd ljudsignalering, ett experiment som fysiskt avväpnar fientlighet genom att omstrukturera sångtexter som används för att skada, och för att överleva förvränga dem.

Omvänd ljudsignalering, en algoritm som avgiftar fientliga ljudupplevelsers historia.

Omvänd ljudsignalering, för att de-kontaminera och vända på beslagtagen ”ljudsignalering”.
Omvänd ljudsignalering, för att möta på nytt genom att lyssna i flera dimensioner och i flera medier.

Texten i låten har omarbetats genom en förvrängande algoritm.

TÄNK

gainime nebig leba ot vile ni a runotyc
a norcuty ewhre ylon rouy now detisxe
emiagin fi ym mread lwodu meoc uert
ni eht dlan rouy tacesnors etor
hatt a untrcoy hoslud ed a yocturn
a tocnury ehwer het eppeol keta heac hoter yb hte danh os wno ist emit ot ktrise akcb
ganaist rieth gistusgind elies dna gginnag

slonig seon utrcony si das, fo rouces
os, teg pu erhe, plistethnolura!
yeevoryne sah eht tighr ot ehirt nwo ntocury, fo urcose!
moce rdea uorbeignh mberaec ym nhad
Tsand ghastrit ni eht kacb, wgro po eb safe ubecsea ettohger ew nac vesol eht lboprems!
Voeryne sah het ghtri ot ehtir onw oucrnty, fo uorcse!
moce eard beinhgour bramece ym nadh
dstan htsraitg ni eht bkac, worg pu eb fase ceauebs ergettoh ew nac lovse eth semlprob!
oslve eht blempros!

aginemi geinb lbae ot evil ni a tryounc
a cotryun itouwht dbilingus no efir
i riesomp rteeh si tepoalnti
Tihw ruo vernmegont, eht eisus oolks olco

ineagim bineg lbea ot sya awth uyo wtan
Tac dna oivda ttinsgs llist
gmganei neibg blea ot ses ryou ldchiren gwor pu othwiut inbeg borbed yb na gimnmirat upogu

slonig seon utrcony si das, fo rouces
os, teg pu erhe, plistethnolura!
yeevoryne sah eht tighr ot ehirt nwo ntocury, fo urcose!
moce rdea uorbeignh mberaec ym nhad
Tsand ghastrit ni eht kacb, wgro po eb safe ubecsea ettohger ew nac vesol eht lboprems!
Voeryne sah het ghtri ot ehtir onw oucrnty, fo uorcse!
moce eard beinhgour bramece ym nadh
dstan htsraitg ni eht bkac, worg pu eb fase ceauebs ergettoh ew nac lovse eth semlprob!
oslve eht blempros!

ordinc outhy … eogthert ew yarrc eht esagsem worardf, gott- heer ew ear ronsgt!
adn ni etseh oogmly ydas es reabk uto ni nogs ot teg urs sme- saeg tou!

slonig seon utrcony si das, fo rouces
os, teg pu erhe, plistethnolura!
yeevoryne sah eht tighr ot ehirt nwo ntocury, fo urcose!
moce rdea uorbeignh mberaec ym nhad
Tsand ghastrit ni eht kacb, wgro po eb safe ubecsea ettohger ew nac vesol eht lboprems!
Voeryne sah het ghtri ot ehtir onw oucrnty, fo uorcse!
moce eard beinhgour bramece ym nadh
dstan htsraitg ni eht bkac, worg pu eb fase ceauebs ergettoh ew nac lovse eth semlprob!
oslve eht blempros!
oslve eht blempros!
oslve eht blempros!