Hela Sveriges badbalja

 Men här finns en kluvenhet. Den som gör en rundtur i bostadsområdena ser snart en tydligt segregerad stad. Öster om Nissan, av tradition arbetarnas boplats, hittar vi miljonprogrammets områden som blivit de nya svenskarnas hem. Väster om Nissan ligger inkomsterna på en annan nivå – om det vittnar välbärgade villakvarter som sträcker sig längs havet, ut mot Söndrum.  

”Hela Sveriges badbalja”, kallades Halmstad på 1900-talet. Stadens befolkning fördubblas i ”Juni, juli, augusti”, så som halmstadsfödde Per Gessle sjunger.  

Sommarturism är en stark del av stadens identitet. På bägge sidor om Nissan breder sig sandstränderna utefter Laholmsbukten. Också här syns stadens tudelning. Den som tar sig till Östra Stranden ser flykting- och invandrarfamiljer tillsammans med det enklare stugfolket från Småland, medan stränderna åt väster, nedanför Tylöhus samlar samhällets övre skikt. Uppdelningen har funnits i alla tider, möjligen har den blivit allt tydligare under vårt sekel. 

Vatten är stadens signum. Hamnen, med dess dagliga förbindelser med det gamla fosterlandet Danmark, har en livlig containerverksamhet med kontakter över jordens alla hav. Sjöar och åar – och så floden som på sin väg mot Västerhavet flyter genom skogar och längs slätter. Kusten, där Nissan möter Kattegatt, har inte bara badbaljans stränder, men också karga berg, såriga efter 1800-talets stenhuggares hårda arbete. Det formade ett klipplandskap som på 1940-talet lockade ”Söndrumskolonin” av konstnärer och författare. Till dem anslöt även ”Halmstadgruppen” – fem unga konstnärer som mött surrealismen under resor på kontinenten. De tog den med hem till Halmstad och Sverige 1930 – nu med egna tillfogade element, hämtade från Hallands kust: strandfynd, snäckor och fiskeredskap. Gruppen verkade i femtio år, och lever vidare genom sitt eget museum, Mjellby konstmuseum, på cykelavstånd från centrum. 

”Cykelstaden” hette Halmstad då Rexfabriken hade sin storhetstid. Staden lever fortfarande upp till namnet genom de många cykelstråken som smyger längs med kusten och genomkorsar staden, eller leder in mot Simlångsdalens skogar och sjöar. Avstånden är korta i Halmstad, och på hjul kan besökaren vagabondera för att finna såväl ensamhet som pulserande liv och rörelse.  

Stadens nod är självklart Stora Torg, prytt sedan hundra år av Carl Milles skulptur ”Europa och tjuren”, som blev det vanligaste motivet på de vykort som sommargästerna sände hem – ett kännetecken för Halmstad.  

Men striderna kring torgets utformning har varit många under dessa år. Det har handlat om de träd, som Milles ville skulle omgärda hans verk. Under 1950-talet gjorde enorma hängpilar runt skulpturen torget till en grön lunga. Nya tider kom, med nya vanor. Bilismen krävde sitt, och när det underjordiska torggaraget byggdes för varuhusens kunder – ja, då fick trädens rötter inte plats. Mot slutet av decenniet var det tomt runt Milles sprutande vatten, torget hade blivit en stenöken. Idag laboreras med olika kruklösningar och stadens invånare skriver insändare, för och emot, mest emot. Och handeln har, som i så många andra städer, flyttat långt ut – i centrum syns allt oftare skyltar som utropar ”total utförsäljning”, ”lokal ledig”, ”uthyres”. 

Platsen, som numera älskas för sin staty, har varit omstridd förut. I början av 1970-talet placerades Picassos kvinnohuvud här intill bron som knyter ihop Öster med Väster. Då gick debattens vågor höga. ”Vad föreställer den?” frågade man sig. Och verket ansågs ”alldeles för högt”, de ursprungliga 18 meterna fick kapas till 15. 

Våren 2021 lämnades en gedigen bunt namnunderskrifter in till Rådhuset. Stadens invånare protesterade mot det planerade ”Österskanshotellet” som ska uppföras mitt i stadens hjärta. Bygget, som av planerarna beskrivs som ”ett landmärke”, uppfattas av befolkningen som ”lådarkitektur”. Med sina 64 meter kommer det att få den numera älskade Picassostatyn att ”krympa till en myra”. Folkviljan krävde en demokratisk omröstning, och den kommer att genomföras i januari 2022.  

Dikotomierna växa / bevara det småskaliga, positiv mångfald / segregation liksom den att ha identiteten turiststad samtidigt som att allt helst ska förbli som det har varit – där finner vi gnisselpunkterna i Halmstad av idag. Alla har sina åsikter. Men i EN åsikt är halmstadborna ense: Halmstad är bäst! 

Text: Kathinka Lindhe

Kathinka Lindhe är en välkänd halländsk radioröst sedan åren på SR Halland och UR. Tidigare bibliotekarie i Halmstad och Laholm. Som pensionär ägnar hon sig åt släkt- och lokalhistorisk forskning med inriktning på personhistoria. Hon har gjort filmer och fackböcker, och föreläser om skilda ämnen i Hallands bildningsförbundets regi runt om i Halland.