Hav och vatten

11 april 2022

AIO: I dialog med platser skapar du situationer för gemensamt lärande som både återberättar det som redan är synliggjort och dokumenterat samt gräver fram annan kunskap  om vår tillvaro.  Vilken sorts kunskap om  Varberg vill  du tillsammans med oss undersöka under residenset?

Maj Horn: Jag vill föra upp nyanserade frågeställningar om Varberg, hav och vatten till ytan: Vilka resurs-, eko- och maktsystem går det att hitta i Varbergs vatten? Och Hur är de förbundna med lokal kultur, natur samt med stadens befintliga och historiska industrilandskap?

Hav, sjöar och åar är så mycket mer än vacker utsikt som gynnar turism och husförsäljning. De är också ekosystem bestående av levande organismer som ständigt påverkas av varandra – fisk, alger, bakterier, mineraler, salter, gaser och så vidare. De är transportleder för fiske, industri, militär, turister, nöjesseglare, människor på flykt, havsströmmar, internetkablar, fåglar och andra djur. De är resurser i form av föda, energikällor och som molekyler vilka går att använda för medicinska behov. De är begravningsplatser för förlista skepp och avstjälpningsplats för vår överkonsumtion.

Vatten är också mer än det som kan mätas och vägas. För många av oss utgör det en livgivande, kanske också spirituell, förbindelse. Jag är intresserad av vilket förhållande Varbergs befolkning har till vatten och vilken roll det spelar för deras syn på liv och natur. Det är ett led i ett nytt sätt att tänka och tänka om vår relation till vatten, som exempelvis den australiensiska forskaren Astrida Neimanis pekar på genom begreppet hydrofeminism där hon föreslår att vi bygger likvärdiga allianser och agerar i solidaritet tvärs över vattenburna kroppar och arttillhörighet (Hydrofeminism: Or, On Becoming a Body of Water, 2012). Jag är nyfiken på om den typen av tankefigurer är relevanta i Varberg?

Hav och vatten spelar en stor roll i den klimatkris vi befinner oss mitt i, som i hög grad är en vattenkris. Vår framtid är beroende av hur vi behandlar och läser havet och att vattentemperaturen även i fortsättningen är lägre än atmosfärens (Prospecting Ocean, 2019). Hur den transnationella problematiken hanteras i ett lokalt sammanhang intresserar mig också: Finns det självorganiserade initiativ eller andra projekt (utöver de kommersiella) som aktivt förhåller sig till Varbergs vatten? Och vad betyder det att känna havet här?

AIO: Även i din ansökan refererade du till Astrida Neimanis bok Bodies of Water som beskriver  hur vatten förenar våra kroppar med ekologiska skeenden och vattenburet liv. Hur kan konst bidra till att föreställa sig och beskriva den typen av ekologiska kopplingar och upplösningar mellan subjekt och objekt?

MH: Konsten kan erbjuda ett undersökande rum, i vilket målet är att nå fram till skarpa frågeställningar, snarare än att formulera färdiga slutsatser. Här går det att experimentera med performativa anslag och skiftande former för samtal och sociala möten. För mig är det en kontinuerlig rörelse, där ett samtal leder vidare in till nästa. På det sättet uppstår projektet i en plats- och situationsspecifik process.

Att det här rummet ska ge plats till mångfald och olikhet är viktigt för mig. Konstprojekt kan bjuda in och öppna upp för andra än de som i vanliga fall söker upp akademisk litteratur och debatt. Avgörande är att de som deltar är nyfikna på att vara med i en gemensam dialog och tankeprocess. Mångfald skapar sociala rum där alla inte nödvändigtvis är överens med varandra, vilket jag tycker är befriande, och bidrar till andra och mer nyanserade diskussioner och sätt att dela kunskap.

Jag ser det här projektet i relation till en rörelse i samtidskonst där socialt engagerad konst utmanar och omprövar hur vi delar kunskap och vilken tillgång vi har till offentliga rum. Och jag är övertygad om att vi, i en tid av global politisk och ekologisk oro, har behov av att möta varandra och se värdet av våra olikheter för att utbyta och lära av varandra, i rum som är solidariska, nyfikna och frivilliga.

AIO: Du är intresserad av hav och vatten som en allmän plats för mellanartlig samvaro. Hur vill du under residenset närma dig Varbergs vattenkroppar och vilka tidigare erfarenheter/metoder tar du med dig hit?

MH: Under ett antal år har jag undersökt metoder för att skapa tillfälliga sociala plattformar där det går att dela kunskap på ett mer dynamiskt sätt, bland annat i en serie projekt i Vadehavet, Kattegatt och Skagerrak i Danmark. En sådan metod är att initiera mindre lokala nätverk, bestående av en mångfald av personer och kompetenser, som jag träffar, samtalar och agerar tillsammans med vid upprepade tillfällen. Ett liknande nätverk vill jag bygga även i Varberg. Jag är intresserad av att bjuda in lokala personer som har skiftande tillgång till och erfarenheter av vatten och hav – som exempelvis personer och röster med kunskap från och intresse av havs- och fiskeindustri, sjöfart, maritim historia, kultur och filosofi, men också från politiskt och aktivistiskt arbete.

Tillsammans med nätverket vill jag kartlägga aktuella lokala intresseområden och frågor om hav och vatten, utifrån både personliga och kollektiva erfarenheter. Den kunskapen flätas samman med ett globalt perspektiv kring havets ekologier och med olika teoretiska trådar. Det kommer i sin tur att manifesteras som samtalsbaserade workshops och performativa aktioner, dit även allmänheten bjuds in.