Diptych

[Left Panel]

#feelgood #planningyourtrip #survivaltips #nofilter #mvictor #diptych

Dagen innan resan kom han och hämtade Audrey för att äta lunch tillsammans. Att ses för lunch var någonting far och dotter gjorde mer eller mindre regelbundet, oftast på fredagar då han brukade vara ledig från jobbet, och alltid vid tolv då hans fru var på besök hos sin mor. Under många år höll de igång sina fredagsluncher vid tolv, minst ett par tre veckor i månaden, mer eller mindre varje månad och varje år sedan hon flyttade hemifrån och hon var sur på honom hela tiden: hon hade velat ses vid två eller senare när det blev lite lugnare på jobbet, men då ett barns tid inte är avgjord av världens gängse tideräkning utan snarare av en ytterst motvillig och obotligt barnslig hopsnärjning med förälderns särskilda rytm gjorde de aldrig som hon ville, och detta var fallet dagen innan flyget: Audrey kved och knotade och tjurade över avbrottet mitt under en hektisk arbetsförmiddag och till svar på gnäll och gny uppenbarade sig den decennier-gamla, fläckfritt vita, högt knarrande, odödliga bilen i området

❘❰❰ ✈

de hade inte träffats på ett par veckor (vilket han tolkade som en brist på tillgivenhet från hennes sida) och deras senaste telefonsamtal hade slutat med en smäll (vilket hon mindes som en brist på gott humör från hans sida), men han skulle ut och resa och ville ses innan han åkte   Ba, du kan väl inte mena allvar, eller? Du ska inte skämta om sånt, det är inte roligt vet du   en rundresa till flera städer i Kina med flyget som skulle gå dagen efter, och han ville ses innan han åkte   wa lau eh det är inte klokt Ba, hur ska du kunna klara dig herregud det är inte klokt

❘❰❰ ✈

en arton-dagars resa till det land han velat besöka sedan länge, sa han till flickan, en present, tillade han tyst, en bli lyckligpresent från den omtänksammaste, snällaste, mildaste hustrun man kunde tänka sig   du har inte varit hemifrån på åratal och nu vill hon skicka dig till Kina, och inte nog med det slungar hon dig dit alldeles själv när hon mycket väl vet om – vet om – herregud det här är vansinnigt Ba, det här måste vara ett av dina dåliga skämt eller hur

❘❰❰ ✈

han skrattade och sa att han visste ett bra ställe där de kunde äta: där har vi inte varit på hur länge som helst, minns hon att han sa, där har de landets spänstigaste nudlar och tjockaste wantons och största portioner för bara tre dollar, sa han till Addie, ingen annanstans i hela Singapore kan man hitta sådana priser nuförtiden vet du, sa han och suckade möjligen, men det visste barnet inte för det var inte förälderns kanske-suck som det hörde utan bilens reumatiska gnissel och de egna tankarnas klatschande uppror rewind rewind rewind ingen annanstans kommer man kunna hitta sådana priser vet du ingen annanstans i hela nuförtiden vet du Addie vet du sa Ba, ingenting en resa inte kan bota hos mig   en efterlängtad resa till den del av världen där hans mor var född   ett alldeles eget infall,  det där att åka dit själv, det där att åka dit nu, den bästa idén han haft på länge, sa han och log   ett dåligt skämt av en far med den trasiga levern och de färska ärren på halsen som inte bara förtäljde om misslyckade försök utan framför allt vittnade om ett barns oändliga kapitulation för sin förälders vilja   trots att hon mycket väl visste hur det stod till med Ba bokade hon resan och betalade för den, hon köpte en ny hatt, solglasögon, promenadskor, en nackkudde till min Ba som om hon inte visste      inom ett dygn skulle han vara på flyget på väg till den del av världen han aldrig varit förut, en resa som den sangviniska resenären kallade för en hemkomst   släng biljetten, ställ in flyget, stäng ner flygplatsen, för guds skull Ba, åk inte   för första gången på länge skulle han orka äta mycket, sova gott, slappna av och gå i butiker som en vanlig man   du kommer inte att känna igen mig när vi ses nästa gång, sa han, din lao Ba kommer att komma hem som en lycklig man, Addie, det kan du vara säker på

❘❰❰ ✈

”kan vi inte säga två för en gångs skull? eller tre halv fyra passar ännu bättre, det vet du ju! aiyoh för en gångs skull, Ba!” och till svar på det uppenbarar sig den decennier-gamla, fläckfritt vita, högt knarrande, odödliga bilen i området   långsam och envis som bara den, tänker hon medan hon hastigt söver datorn och slänger mobilen i väskan   från hennes sittplats invid fönstret har hon fri sikt över parkeringen, men hon behöver inte titta ut för att se den vita bilen krypa in på sin oföränderliga parkeringsplats och stanna till ett knarr i sänder   orättvis och omöjlig som bara den, tänker hon och signalerar till kollegorna med en axelryckning och raskar på till hissen   den djupgröna jadestensbuddhan dinglande från backspegeln, ett stycke panna och buskiga ögonbryn, hissens blinkande tavla: tjugo… nitton… arton…   trängd i ett hörn av andra som samåker i hissen, luften mättad med parfym, för knappt om utrymme för att ta av sig passerkortet som hänger runt halsen, nervös över att ha glömt någonting mellan våning tjugoett och fyra… tre… två… ett… noll:    genast vidare, genom foajén, förbi portvakten, mot parkeringen, nu övertygad om bortglömda möten, upprörda klienter och en rasande chef, ut i solen och asfalten och fast besluten att vända på klacken och rusa tillbaka till kontoret när hennes fuktiga hand möter handtagets svala lugna grepp, som ett urverk slås dörren till den gamla orubbliga odödliga bilen upp   här är jag, Ba   hon glider in, sätter sig till rätta   där är du   jadestensbuddhan dinglar och ler, hjulen börjar sakta rulla en fredag inför lunch   det kommer säkert att gå bra, det är bara jag och mina dumma fantasier, Ba kommer att må bättre av att resa   han kommer att få chansen att sätta på sig sina Ray-Bans, han kommer att ta kort på berg och floder, han kommer att besöka byar och städer och skicka vykort därifrån, han kommer att åka taxi hela dagen och på natten kommer han till hotellet för att det är där en olycklig man kommer att hitta den bjälke som äntligen gör honom lycklig

❘❰❰

stanna hemma Ba, för min skull, stanna hemma

[Right Panel]

#feelgood #planningyourtrip #survivaltips #nofilter #mvictor #diptych

I know of

somebody

who worked for years

on a stone

polishing it endlessly

to make it shine.

It started out as a

large

blockish

kind of stone,

covered in barnacles and pits and craters and dirt,

mottled with grey, white and black speckles:

this was the stone that she took into her care.

For the first year, she sat looking at it.

The second year, she placed her hand upon the stone

and felt the sting of its rough surface on her flesh.

And at the end of the second year,

she saw that the lines of her palm were etched in dirt –

she then got up:

and left her spot beside the stone for the first time in three years. During that year apart, she procured a piece of cloth and a pail of water, made her way back to the stone and was reunited with it on the fourth year. She spent the rest of that year dipping a corner of the cloth into the pail of water and meticulously cleaned its cracked and uneven surface. She worked steadily on the stone, repeating her slow and careful work of wiping the dirt from each and every crevice and crack, using a different corner of the cloth each time, working on it spot by spot. And each time the cloth held the dirt of the stone in all of its fibres she would dip it wholly in the pail, rinse it thoroughly and then wring it dry. And so the process of cleaning the stone would continue. As she cleaned, she heard a vague murmur now and then, but she did not know where the murmuring came from, nor could she make out what was being said, so she let it be and carried on cleaning. It took her four years to clean the stone completely and she never left its side during that time. On the dawn of the ninth year when it was completely clean of every last speck of dirt, the cleanness of the stone made her see for the first time, the full extent of how rough and uneven its surface was. That was when she realised that her work was not yet done. She had to dedicate herself to polishing the stone, and she would not rest until it was smooth as marble and shiny as glass, and so that was what she did. With only the cloth and the pail of water, she began to scrub the rough surface of the stone, with slow and careful attention she sat by the stone with cloth in hand and she wet the stone, working on one crevice at a time, knowing that if she kept on at it, the stone would someday be polished. And so she worked for the next four years, scrubbing at the stone, her fingers were lacerated and the blisters on her palms were open and runny, but she could barely see any difference in the stone despite all her work and she began to despair. One day in her fatigue, she did not notice that the cloth had slipped from her grip and she was using her bare hands to work. Stone tore through skin and flesh in a single stroke and it was not long after she saw a flash of red on the stone that a curtain of black fell upon her and she felt no pain as her body went to sleep. In the shade of her dreams, she saw herself resting her cheek on the stone and her hair flowing over its side as she wept: I can’t do this, I am afraid, I am tired, I am lonely, and I doubt myself every step of the way, stanna hemma Ba, för min skull, stanna hemma, I’m at my wits’ end, I have slaved away at the work for years and years and nothing has come of it, I have written all about your laughter, your car, your trip, I wrote everything with slow and careful attention like I was supposed to, I never left its side, and when I thought I was done, you had still not returned, and I don’t understand why, det kommer säkert att gå bra, det är bara jag och mina dumma fantasier, Ba kommer att må bättre av att resa, I had always thought that I just had to do good work, I thought that that would be enough, careful attention, honest tools, a steady hand and that would be enough, but I was wrong because you have not returned even though I have done the work, han visste ett bra ställe där de kunde äta: där har vi inte varit på hur länge som helst, I have been betrayed, the Buddha with its long ears and full round belly is smiling, I have done the work and still it is not enough, det var varmt, över 30 grader, och fuktigt med, I am tired, I don’t feel well, I don’t know where you are, de fick ett bord precis framför köket, lunch för bara tre dollar, ingen annanstans kommer man kunna hitta sådana priser vet du ingen annanstans i hela nuförtiden vet du Addie vet du sa Ba, I’m going on a trip, Audrey, your lao Ba is going on a trip, en och annan gång sneglade jag på de fyra frenetiska kockarna som turades om att torka svetten från pannan med enhetliga grå handdukar som hängde runt halsen, jag hörde hur den ena gapade högre än den andra, No I can’t tell it all over again, I want to but I can’t, hans goda milda snälla hustru betalade för resan och följde inte med trots att hon mycket väl visste hur det stod till med Ba, my arms are aching and my hands are lacerated, I can’t go on working any longer and she heard it say  jag vet ❱❱ ►

planning your trip, things to note, survival tips, currency, hotspots, weather, in case of emergency, meet the locals, no flash photography, how to get around, street food, budget shopping, luxury goods, five-star accommodation, insurance, next-of-kin, hello this is the manager speaking have I gotten the right number, I regret to inform you that your father, stop all the clocks, cut off the telephone, bring out the coffin, let the mourners come, let aeroplanes circle moaning overhead, destination paradise, electronics, fishballs on a stick, guava slices in a plastic bag ❱❱ ►

thick black smoke, molten lava, skeletons that line the walls, how to take good pictures  still they wander  holes in the ground, homes in the holes, earthquakes and aftershocks, buildings in ruins, dark tourists, dark city, buildings lying down, not-walls, not-roofs, not-stairs, not-floor, not-home, heavy stillness, orange haze ❱❱ ►

eager travellers, blundering through each other’s landscape of grief, childlike wonder, hearts of gold, hopeful charity  still they stroll  bored as children, curious as children, stumbling into each other’s gardens, sightseeing, picking flowers, rolling in the grass, tireless as can be ❱❱ ►

how to tread lightly, how to speak a language, always be respectful, have a taste, try not to stare, jag satt mitt emot honom framför köket på det heta folktäta stimmiga matstället med skålarna framför oss och ångan som bolmade upp i ansiktet och så åt vi tillsammans den sista fredagen, så åt vi tillsammans som bara en familj gör, taxi driver, double decker, liu lian, lychee, mountains, rivers, monuments and souvenirs, stars in a paper cup, the forest in a frame, the landscape decoration, pack up the moon, dismantle the sun, pour away the ocean, sweep up the wood  jag vet  gentle as a brush across her forehead she hears it murmuring  jag vet hur du kan fåhonomhem  quiet as stone can be  ditt arbete är inte klart

►

slow and careful attention, one little story at a time.

Text: Maxine Victor