Spegeln som visar oss själva och vår plats i nytt ljus

För att hitta några svar och få en uppfattning om vilka vi i Kungsbacka är och vår identitet tror jag att vi måste börja med att söka oss bakåt i tiden, i vår historia. Vilka som skapat förutsättningarna för hur allt här ser ut idag, vilka som bott och levt här? Vilka influenser utifrån har vi haft? Har det varit konflikter? Krig? Vad har vi levt och försörjt oss på?  

Namnet Kungsbacka finns belagt från 1382 som Konghedens Backe och syftar på att platsen hyste kunglig egendom, alltså inte att någon kung anlagt staden. Vi vet heller inte exakt vilken plats som hänvisades till men troligen är det Tölö Kungsgård som ligger nära nuvarande Tölö kyrka och det är ju sannerligen en brant backe upp dit. Här tror historiker att början till staden Kungsbacka låg. Under medeltiden flyttades centrum ner till platsen där Kungsbackaån och Söderån möts, vid nuvarande torget som var gynnsamt för frakt av varor och därmed handel. Det såg annorlunda ut då, med ett slingrande, framvuxet gatunät kring det lilla torget där en medeltida kyrka låg.  

Kungsbacka har genom den äldre historien präglats av krig och konflikter. Staden växte fram under dansk ledning och spelade stor roll för den danska gränshandeln med Sverige. Ibland tillhörde Kungsbacka Sverige och ibland Danmark och ibland Norge – staden har utsatts för attacker, skövlingar och bränder som den gränsstad den var.  

Men handeln har alltid fungerat förhållandevis bra trots oroligheterna. Kungsbacka räknades som Danmarks minsta stad och likaså Sveriges när den blev svensk på riktigt år 1658. Det hölls marknader som lockade till sig folk från hela länet. Men vid denna tid började Göteborgs betydelse att öka och locka till sig mer folk och näringsliv från de närliggande orterna. Det avgjorde saken att Kungsbacka inte växte särskilt mycket de följande århundrandena.  

År 1846 drabbades staden av en förödande brand och i stort sett alla byggnader brann upp. Konturerna efter den gamla kyrkan finns markerade i markläggningen i torget idag och vi har en ny kyrka av trä. Två hus finns kvar idag sedan innan branden, lilla ”röda stugan” som kommunen äger och hyrs ut som café samt Borgmästarvillan med sina vackra snickeridetaljer – han såg till att branden inte slukade huset och det kan vi vara glada över idag.   

Jag ställde frågan om Kungsbacka stad har en själ (ett lite mer begränsat angreppssätt än frågan om identitet) och hur ser den i så fall ser ut till några barn och ungdomar. De fick gräva ner sig i stadens historia och sedan berätta om den på en utställning på Kulturhuset. De skrev och ritade och gjorde modeller och ungdomarna intervjuade invånare och besökare och redovisade med grafer och tabeller hur man upplevde staden, vad som var viktigt att tänka på när den utvecklas och växer, hur ny bebyggelse ska införlivas i gammal, vilket innehåll man önskar, för vem man byggde och de gjorde film om sina undersökningar. I Kulturhuset fick sedan besökarna ta del av utställningen och lämna egna tankar och uppfattningar om Kungsbackas själ och vad de känner inför att den växer i snabb takt.  

Det visade sig att många som bott här länge fortfarande har en bild av Kungsbacka som en liten stad, och att det är viktigt att det nya som byggs ska anpassas till den äldre bebyggelsen. Den lilla stadskärnan med trähusen i låg skala som har ett stort kulturhistoriskt värde värnar man om. Många uttrycker en oro för att handeln mer och mer försvinner från torget. Handeln och även hantverk har ju som sagt en lång historisk tradition just vid Kungsbacka torg. Här har staden under århundranden haft ett utbud av varor till stor del från jordbrukarna i närområdet. Sedan Kungsmässan byggdes så har stora delar av handeln flyttats dit.  

Torget har verkligen en helig plats i Kungsbackabornas hjärta. Det är ofta diskussioner och debatter i sociala medier och lokalpressen kring trafik, bilar eller inte bilar i innerstaden, parkeringar och för snart 10 år sedan var det en hätsk debatt kring ”de bruna husen”. Kommunen uppförde två mindre hus på torget för toalett och korvkiosk. 3000 personer skrev under en protestlista för man tyckte de var så fula, men husen står fortfarande kvar. Vissa saker engagerar och i Kungsbacka är det innerstaden och platsen kring Kungsbacka torg.  

Så – vilka är vi i Kungsbacka, hur ser vår självbild ut, vår identitet? Vad är vi stolta över och hur ser vi på turister och besökare? Idag visar vi gärna upp vår vackra och variationsrika natur, intressanta historiska besöksmål med Äskhult och Tjolöholm men vår stora grej är shoppingturismen vid Hede out-let! Shoppingen lockar bara i sig sju miljoner besökare varje år och förväntas öka. Men det kan vara lite problematiskt att förknippa en så stor del av turismen med den ytliga, numera allmänt uppfattat ohållbara och småfula företeelsen shopping.  

Jag tänker att vi kan behöva hjälp i detta sökande, att bredda vår bild av vad turisten vill uppleva. För vem är turist idag? Till stor del är det ju vi själva numera. Kanske är företeelsen ”hemestra” en ganska nyttig erfarenhet. Det kanske visar sig att shoppingen har nått en topp? Behöver vi spegla oss som människor i andra upplevelser också? Har vi utvecklat ett behov av att växa som själsvarelser och behöver komma ut i naturen mer, uppleva kultur, teater och musik? Reflektera på en plats med historia? Hitta den lite orörda och bortglömda platsen?  

Kanske kan ett konstresidens med utgångspunkten Kritisk turism bli lite av spegeln som visar oss själva och vår plats med nytt ljus?

Text: Sofia Larsson

Sofia Larsson är kommunantikvarie i Kungsbacka kommun