Intervju med journalisten och författaren Po Tidholm

När de nordiska poeterna i lyrikresidenset Plats. Poesi. Periferi. gör en läsning på Göteborgs Litteraturhus den 18 maj är Po Tidholm inbjuden som moderator och samtalsledare. Po Tidholm är journalist och litteraturkritiker som engagerat sig i frågor kring landsbygden. Han kommer att prata med poeterna om landsbygd och periferi i samtidspoesin.

Fem frågor och svar med Po Tidholm

1. Du har intresserat dig för den svenska landsbygden bland annat i SVT-produktionen Resten av Sverige, boken Norrland – essäer och reportage och genom Norrlandspodden; hur står det till med den svenska landsbygden?

Jättestor fråga, som givetvis är svår att ge ett entydigt svar på. Det finns ju ganska många olika landsbygder. Men ska man säga något generellt kan ett svar faktiskt vara att de landsbygder som förmår leva upp till den urbana människans idé om vad landsbygd är klarar sig allra bäst. Det gäller båda stadsnära landsbygd med pendlingsmöjligheter till valfrihet och utbud av arbete och studier, och den typ av landsbygd som lämpar sig för rekreation. Resten går det mindre bra för. Landsbygden lever på stadens nåd, kan man säga. Och i dess skugga.

2. Hur väcktes ditt intresse för att skildra livet utanför den urbana staden och det vi kan kalla för periferi?

Jag växte upp utanför en centralort i södra Norrland, en sån där typisk mindre ort där det fanns ett par mekaniska verkstäder och kvinnorna jobbade i den offentliga sektorn. Välfungerande, prydligt och funktionellt, ända tills 90-talskrisen slog undan benen för ekonomin och orten plötsligt sjönk ned i ett svart hål. Jag hade flyttat då, men den där erfarenheten gjorde att jag tvingades fundera på varför vissa platser lever och andra dör, och av någon anledning tröttnar jag inte att tänka på detta. Delvis för att min hemorts kollaps var ett slags trauma och utlöste en känsla av survivals guilt men också för att frågan är intressant i sig. Centrum/periferi-konflikten skär ju genom allt; klass, kön, etnicitet, estetik, ekonomi, kultur.

3. Lyrikresidenset Plats. Poesi. Periferi. bjuder in sex nordiska poeter att verka i Hylte kommun under fyra veckor; vad kan poesin göra för landsbygden?

Man ska inte vara naiv. I värsta fall är den tiden passerad då landsbygden kunde hjälpas av poesi. För att kunna glädjas åt poesi behöver man befinna sig ganska högt upp i Maslows behovstrappa. Men omvänt tror jag att landsbygden kan göra ganska mycket för poesin och för poeterna.

4. Den 18 maj samtalar du med poeterna på Göteborgs Litteraturhus; vad vill du fråga dem om?

En månad är en ganska lång tid, och jag vill givetvis veta vad de såg och hur de såg på sig själva i den här landsbygdskontexten. Vilka trodde de att de var, och vilka blev de av att vara där. Vad hände med språket och förståelsen för den miljö de vistades i?

5. Vem är Po Tidholm?

Jag är journalist, författare och – enligt statistiken – en av ganska få mediamänniskor som bor och verkar utanför storstäderna. Däremot finns det ganska många i andra yrkesgrupper som gjort min resa från en mindre by på landsbygden till storstaden och tillbaka igen. Vi är ganska många som har den här inblicken i de skilda världarna och fått tänka på var vi passar in och var vi vill helst vill leva våra liv. Jag har jobbat länge med de här frågorna nu, i över tjugo år, men de sista åren har jag faktiskt börjar känna att det rör på sig lite, att det finns ett nyvaknat intresse för frågorna. Men också en rädsla hos politikerna, givetvis med utgångspunkt i Brexit, Trump-valet och det nyligen avslutade franska presidentvalet. Samtliga har visat att den socioekonomiska klyfta som politikerna tillåtit växa nu riskerar att göda populistiska rörelser. Jag märker att jag glider bort från ämnet här. Vad mer kan jag säga? Jag bor på en gård på landet, i Hälsingland. Jag har en familj, vi har djur. Jag är aktiv i byalaget.

Foto: Peter Hoelstad.